I samband med bildandet av Stiftelsen Fritt Näringsliv bytte Näringslivets fond namn och stadgar till föreningen Ratio. Ratio är ett självständigt forskningsinstitut och akademiskt förlag med inriktning på entreprenörskap, marknadsekonomi och tillväxt.

Ratios långsiktiga mål är att bidra till att förbättra företagandets villkor i Sverige. För mer information, se www.ratio.se.

Historik

Näringslivets Fond inrättades under andra världskriget av ett antal storföretagsledare. Strukturen på svenskt näringsliv var vid den tiden ganska annorlunda än den som finns femtio år senare. Bruken var fortfarande stommen, skog och järn bar upp svensk ekonomi. När femton ledare för de största företagen samlades var de verkligen representativa för svenskt näringsliv. De kände hotet från den radikala delen av socialdemokratin, som väntade på krigsslutet för att låta samlingsregerandet efterföljas av den socialistiska skördetiden. Den fria företagsamheten och marknadsekonomin krävde ett målmedvetet försvar. Därför inrättades Näringslivets Fond.

Ett ansenligt antal miljoner insamlades och man startade Byrån för ekonomisk information och Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS). Den stora kraftmätningen mellan marknadsekonomi och socialism kom i valet 1948, vilket blev en stor framgång för Bertil Ohlins folkparti. Socialdemokraterna med Tage Erlander i spetsen lyckades behålla makten, men drog slutsatsen att socialism inte var vad svenskarna önskade sig. Det dröjde fram till Olof Palme och löntagarfonderna innan socialismen åter på allvar fanns på Sveriges politiska agenda.
Under samförståndets 50- och 60-tal syntes behovet av Fonden minska. Den svenska modellen blev ett internationellt välkänt begrepp, föremål för högaktning inte bara i Sverige. Strukturen på näringslivet förändrades. Företag fusionerades, gamla giganter krympte och försvann så småningom.

I mitten på sjuttiotalet hade Fondens kapital krympt samman. Samtidigt stod det allt klarare att den idylliska tiden var över. Det var på arbetarrörelsens villkor svensk företagsamhet skulle fungera. Trygghetslagar och medbestämmande var det som skulle gälla. Lönehöjningar skulle vara stora och jämlika. Blev det inflation var det kapitalets fel. Men kapitalet skulle komma i rätta händer genom löntagarfonderna.

Näringslivet var till stora delar uppgivet, resignerat inför arbetarrörelsens hegemoni i debatt och politisk makt. Nyåret 1976 hade socialdemokratin ett till synes ointagligt försprång i opinionsmätningarna, arbetsgivarna syntes inte ha något att sätta emot fackets allt maktfullkomligare ombudsmän. Det var i det klimatet tankarna på en reaktivering av Näringslivets Fond började utvecklas. Näringslivet behövde ett organ som kunde bedriva ett långsiktigt arbete för dess idémässiga grundvalar oberoende av dagspolitikens begränsningar.